pannkaka av alltihop

Jag har haft en del nyttighetsperioder i mitt liv. Ivrat för kruskakli och annat. Kruskakliivrandet började när jag som hälsointresserad sjuttonåring förfasade mig över hur gräsligt det är att det konventionella vetemjölet (även det ekologiska) som säljs i affärerna inte innehåller vetekornets alla nyttigheter. Med maskinell utrustning har vetekornets skal sorterats bort i mjölprocessen. Just där som mineraler och näringsämnen trängs.

Men jag fann på lösning. Jag började minsann tillsätta kruskakli, som består av vetekornets skaldelar, själv. Kruskakli innehåller ungefär 50% kostfibrer. Det ni. Där kan man snacka tarmjympa. Och varför låta bli att göra något nyttigt när man nu kan göra det med så enkla medel, tänkte jag och började flitigt använda mig av kruskakli i olika sammanhang. När jag bakade bröd – kruskakli. När jag rörde ihop scones – kruskakli. När jag gjorde pajdeg – kruskakli. När jag bakade pannkakor – kruskakli. Kort sagt; när jag närmade mig vetemjölspåsen, närmade jag mig också kruskaklipåsen.

Inte nog med att det var nyttigt. Det blev gott också. Tyckte jag sådär äckligt självbelåtet som man tycker när man vet att man är nyttig också. (Det har för övrigt alltid varit en nödvändighet; att jag tycker det är gott, annars passerar inga nyttigheter min matproduktion) Så där stod jag nöjd i mitt kök, år ut och år in och experimenterade fram bröddegar och pannkakssmetar med rejäla fiberhalter i.

Tills en dag när min dotter var tillräckligt stor för att börja jämföra pannkakor. Hon kunde konstatera att jag verkade hälla i något som andra inte verkade hälla i. Och hon tog sin moster till hjälp. Vid ett väl valt tillfälle skred hon till verket. Hon berättade för min syster att jag gjorde grova pannkakor, att jag tillsatte fibrer i smeten men det gjorde inte andra, andras pannkakor var liksom mjukare.

Min syster sa spontant och bestämt att det inte ska vara fibrer i pannkakor, allra minst i form av så grova produkter som kruskakli. Jag kontrade med kostfiberprocentargument. Det hjälpte inte. Det såg ut att hjälpa lika lite som om jag hade sagt att det var nyttigt med sågspån.

Jag försökte föra fram att de blev mycket frasigare om man hade lite kruskakli i. Det bet inte ett ögonblick det heller. Min syster påstod frankt att det räckte med helt vanlig normal frasighet. Hon tog högljutt parti för att min dotter skulle slippa mina nyttighetspannkakor och bara få helt vanliga fiberbefriade tunna pannkakor. Min dotter log belåtet. Jag log resignerat och förstod att fiberstriden var förlorad. Sen dess är jag betydligt mer återhållsam när det gäller kruskakli, som jag faktiskt inte haft i mitt skafferi på flera år.
Men ibland experimenterar jag med riven morot istället. Det är liksom lite mjukare konsistens på det.