tisdag 25 mars 2008

tisdag kväll


En sån där vardagskväll när lugnet och lyckan. När allt är fint utan att något särskilt har hänt. När frid frid frid. Stillsam glädje. Här. Nu.


När det är okej att inte hinna, inte orka, att skjuta upp, att bara vilja vara.

Okej. Helt okej.

När allt är fint.

debutant som prisas

För några dagar sen emottog Lollo ett fint litteraturpris; Slangbellan, för sin debutbok.

Med anledning av den blöta snön


Ask har startat en blogg med underfundiga miniessäistiska inlägg som jag gillar skarpt. Han är en trevlig typ som jag känner IRL, så det här är rena rama kompisreklamen, fast helt uppriktig.

Hoppas att bloggen fortsätter även när snön smält bort över hela Sverige.

tisdag 18 mars 2008

Till våren, ännu en gång


En läsare som följt mig genom mina olika bloggar hörde av sig i januari och bad om ett gammalt inlägg i repris. Inlägget är ett öppet brev till våren som jag skrev för ett par år sen. Med anledning av snöovädret igår finner jag - trots solsken och smältväder idag - att inlägget möjligen är aktuellt i år också. Så sent som i söndags trodde jag annars att våren var här.
Nåväl. Här är i alla fall det öppna brev med en vädjan till våren som Maddan bad om. Att Maddan hörde av sig redan i slutet av januari och önskade vår, är lätt att förstå om man läser hennes mail (se nedan). Hon är en inbiten trädgårdsfantast som gläds åt varje vårligt framsteg: (och på den tiden jag skrev i min trädgårdsblogg bidrog Maddan med flera berättelser från sin trädgård)

Hej!
Det var verkligen längesedan jag skrev till dig och fast vi inte känner varandra, borde jag skrivit för ett tag sen.
Sen jag fick din bok, har den valsat runt bland släkt och vänner, men nu har jag äntligen fått tillbaka den igen och det påminner mig om att jag har ett bekännande (som samtidigt är ett önskemål, hur det nu kan gå ihop)
Såhär:
I första bloggen skrev du en gång ett brev till våren. Det var ju på den tiden du var anonym, men jag tyckte texten var så bra att jag jag helt fräckt kopierade den till ett vanligt word.dok. och satte främst i min receptpärm. Visserligen har ingen sett det och det går inte att härleda texten till dig heller, men jag vill ändå säga det. Det är en sån pärm med en plastficka på framsidan, så varje gång jag sätter in något nytt eller tittar i den, läser jag brevet. Det är så otroligt bra!
vilket för mig till önskemålet:
Nu vet jag att detta är i tidigaste laget, men skulle du inte kunna lägga ut den texten igen när det börjar dra ihop sig, så att våren inte glömmer i år menar jag? Det vore ju förfärligt om det ska bli som förra året...
Jag var ute i min kolonistuga i helgen och såg att en sorts snödroppe och 2 vintergäck blommade! Det värmde lilla hjärtat och jag rensade lite med fast jag inte borde, men det var magiskt väder. Visserligen mulet och lite dimma, inte alls så soligt och fint som i lördags, men när jag kom dit var det endast 4 bilar på parkeringen och precis lugnt.
Det var så stilla i luften att tystnaden liksom dånade inuti huvudet...inte en människa mötte jag och det var helt underbart, precis som att jag var i en helt egen värld utan någon som helst kontakt med "utanför".
Ville bara säga dessa ord...
Ha det fint

att hylla naturen


Hylla naturen
. Det är budskapet på omslaget till den stora varuhuskedjans stora reklambroschyr för mars månad till sina klubbkunder.

Närmare bestämt föreslår den stora varuhuskedjan att man ska hylla naturen genom att köpa kläder av konventionellt odlad bomull och andra konventionella produkter hos dem.

När jag läser Ingrid Sommars recension av boken Grön design slår det mig ännu en gång hur fullkomligt hialöst, för att använda ett skånskt uttryck som är passande i sammanhanget, det är att göra reklam för konventionellt producerade kläder och samtidigt ens våga andas om att man hyllar naturen. Om etiska skäl inte får en att avstå från att göra en sån makaber koppling så borde marknadsföringsmässiga skäl få det. Ingen bra PR.

Att hylla naturen är inte att förgifta den. Så stora varuhuset, ni får bakläxa. Bakläxan är att göra ny reklam om att hylla naturen och då med ett ekologiskt sortiment, eller en antireklam om att förstöra naturen och då med konventionellt sortiment.* Vilket väljer ni?


* Om ni väljer det sistnämnda är ett resurssnålt sätt att helt enkelt byta ut rubriken "hylla naturen" till "förstör naturen" eller "dissa naturen", så kan ni behålla resten av broschyren i stort sett som den är.

söndag 16 mars 2008

Saker min sambo och jag tyckte olika om - nu som pocket


Nu finns min bok som pocket. Många kronor billigare, många gram lättare.

Officiell släpptidpunkt är inte förrän i april, men den matades ut från tryckeriet för ett tag sen och håller som bäst på att distribueras till affärerna, så om den inte finns att köpa idag eller imorgon eller i övermorgon så finns den att köpa i övermorgons morgon, typ.


onsdag 12 mars 2008

Tänk om fler barn i världen hade schyssta uppväxtvillkor


SOS-Barnbyar driver ett långsiktigt arbete för att utsatta barn runt om i världen ska få ett hem, en trygg tillhörighet i en familj, en utbildning.


Om du tillhör dem som har 100 eller 200 kronor över i månaden som du tycker att du kan klara dig utan, surfa in på deras hemsida och läs mer om deras verksamhet och fundera över hur det skulle kännas om dina pengar kunde göra stor skillnad för någon.


stjärnor, knoppar, liv


Det är ännu en dag med övertid och stress och alldeles för mycket att göra och veta redan när man vaknar att man inte kommer att hinna allt och så missar man tåget hem och hamnar på långsamma mjölktåget och sen måste man ge katten mat och sen måste man iväg och handla och sen, klockan åtta, kommer man hem.


Och när jag ställer cykeln på gården och tittar upp mot himlen ser jag att det är stjärnklart.

Med ansiktet mot himlen andas jag ut och så ser jag att det är knoppar på träden. Trädgrenarna som delvis skymmer sikten för min stjärnstund.

Jag dröjer med blicken vid dem. Att jag inte sett dem förut. Att jag inte tagit mig anledning, tid, att se upp mot träden varje morgon och varje kväll när jag parkerar cykeln.

Så går jag några meter, mot sandlådan till. Ställer mig och balanserar på trästockskanten. Ser upp mot himlen. Ser stjärna efter stjärna. Lokaliserar formationer som jag inte vet vad de heter. Men där är de.

Stilla står jag där, bara är. Mitt på gården, mitt i kvarteret med alla husen runt omkring mig.
Det slamrar från någons kök, klirrar av bestick från någon annans, röster som samtalar. Ventilationssystemens jämna surr, som husens andetag.

Jag balanserar på kanten till sandlådan. Stjärna efter stjärna. Alla stjärnorna. Husen. Alla fönstren. Alla liv. Allas liv.

Här är mitt liv, en onsdagskväll i mitten på mars och jag tycker att det är vackert.

tisdag 11 mars 2008

Sveriges första kvinnliga yrkesjournalist

Wendela Hebbe levde på 1800-talet. Hon var en ensamstående trebarnsmamma som flyttade till Stockholm och blev Sveriges första kvinnliga yrkesjournalist. Hon var också romanförfattare.

I hennes hem var Carl Jonas Love Almqvist, Lars Hierta och flera andra kulturpersonligheter återkommande gäster.

Hennes liv skildras i biografin Wendela skriven av Brita Hebbe.

När jag läste boken första gången var jag själv ensamstående småbarnsmamma. Jag levde mig in i hennes situation och tyckte att det var uppbyggligt att läsa om hennes sätt att inte låta sin lust till intellektuell och kulturell stimulans begränsas av det faktum att hon var ensamstående. (Men utan sin syster som ständigt fanns till hands som avlastning hade hon kanske inte klarat det).

Wendela Hebbes liv gjorde starkt intryck på mig, så starkt att jag skrev några texter om henne senare.

söndag 9 mars 2008

militanta suffragetter

Det finns all anledning i världen att fortsätta uppmärksamma kvinnors rättigheter även om det råkar vara den 9 mars idag. Jag gör det med ett par lästips. Det första kommer här.

På sjuttiotalet gav PAN/Norstedts ut pocketen De militanta suffragetterna av Antonia Raeburn. Boken är en lysande skildring av den långa kampen för kvinnlig rösträtt i England, en kamp som startade i organiserad form 1865 och gav resultat 1918.

Om man bara står ut med det bitvis fjompiga förordet ( där en J.B. Priestly retoriskt undrar om suffragetterna var manhatande argbiggor eller tilldragande, intelligenta varmhjärtade representanter för sitt kön, och därmed blottar sin egen mossighet) och har tålamod med att de första sidorna i boken kan kännas lite stela - Antonia Raeburn är inte den stora stilisten - så öppnar sig en engagerande berättelse om demokratiska rättigheter, förtryck och motstånd. Och när väl berättelsen är igång bryr man sig inte längre om att språket inte befinner sig på den mest litterära catwalken. Antonia Raeburn återger det historiska förloppet så att jag sitter med hamrande hjärta när jag läser den, så involverad i suffragetternas kamp blir jag, och det även när jag läser om boken några år senare.

Innan jag läste boken första gången hade jag en ganska dimmig uppfattning om de militanta suffragetterna. Jag tror inte att jag är ensam om det. Alla som är det minsta intresserade av feminismen och mänskliga rättigheter rekommenderas att läsa denna bok. SVT rekommenderas att sända om tv-serien, som hette "Sida vid sida".

Ska vi snacka allmänbildning är det kunskap om skeenden som dessa som jag anser att alla borde ha. Jag vill gärna tro att det skulle hjälpa oss på traven att tillsammans skapa ett bättre samhälle.

det bara hände

Det var inte alls meningen. Det bara blev så. Dygn lades till dygn och jag ägnade mig åt allt annat än att blogga.

Hade jag vetat att uppehållet skulle bli så långt hade jag kunnat ägna mig åt någon slags minimal form av netikett och sätta upp en pausskylt eller något.


Men det gjorde jag inte. Och nu är det försent, med pausskylt alltså, eftersom jag är tillbaka.