att skriva handlar om att skriva

Det är bara att skriva. Det finns alltid något att skylla på. Tidsbrist, heltidsjobb, extrauppdrag, jobbsökande, redigerande, förberedelser för kommande jobb, mera tidsbrist.
Men det handlar faktiskt bara om att sätta sig ner och skriva. Jag vet det, egentligen. Även om det bara blir en liten snuttifierad stund så blir det i alla fall en liten stund. Och det om något har bloggskrivandet lärt mig; att allt som krävs är små stunder av koncentrerat skrivande. Ändå, fastän jag vet, är det lättare att sitta här och klaga i ett blogginlägg på att jag inte har tid att skriva än att sätta mig ner och skriva.

Det är då man får ta till knep. Som små lekfulla skrivövningar. Eller bestämma sig för att okej, en kvart. Eller okej, ett halvt A4. Något. Det gäller att påminna sig själv om det.

Jag gissar att det känns både mer och mindre viktigt just nu. Mindre viktigt för att jag kan ju alltid skylla på att jag snart ska debutera och att det varit mycket kring det. Mer viktigt för att den bekräftelsen det innebär triggar lusten att fortsätta och peppar en att ta sig själv som skrivande person tillräckligt mycket på allvar för att tillåta sig.