lördag 14 april 2007
jag ska be att inte få presentera mig
Ur Svensk Bokhandels riktlinjer: "Debutantporträtten skall vara skrivna av författarna själva och är tänkta som en presentation av honom eller henne."
Svensk Bokhandel är den stora branschtidningen. Två gånger om året kommer det bastanta nummer som inkluderar presentationer av det aktuella halvårets debutanter. Eftersom jag hör till Norstedts sommarsäsong, hamnar jag i höstnumret. Det är jag tacksam för, eftersom det inneburit att jag har kunnat skjuta upp den där presentationstexten. Men nu är det finito med uppskjutandet. Deadline är på torsdag, fick jag reda på i torsdags när jag fick informationen.
Jag har läst vartenda debutantporträtt sen jag fick veta att mitt manus var antaget. Det är intressant att se hur författare väljer att lösa det där med presentationen. Påfallande många presenterar snarare sin bok än sig själva; ibland sig själva via sin bok eller via sitt skrivande. Och jag förstår dem.
Jag vill absolut inte presentera mig själv. Jag tycker att jag är fullständigt ovidkommande som person. Det är mitt skrivande jag vill berätta om, eller mig själv som skrivande person, eller hur jag förhåller mig till skrivandet, eller hur jag förhåller mig till boken. Nåt sånt. Så det kommer jag att göra. Har hundra andra gjort det tidigare så tänker jag också ta mig den konstnärliga friheten att tolka svb:s önskemål på det sättet. Och egentligen är det ju den mest relevanta presentationen man kan ge av sig själv i ett sånt sammanhang.
Egentligen hade jag velat skriva en riktigt bra text. Få till det sådär att man går omkring och är belåten med sina formuleringar i efterhand. Förmedla allt man vill förmedla. Men det krockar med verklighet och plikter och solsken och ett uppdämt behov av fritid.
Men om det kommer en molnig kväll när jag har hunnit jobba undan alla mina bråttomplikter på jobbet och fixat allt med bråttomjobbuppdraget så kanske jag hinner få till någon annan text än den testvariant jag knattrade ner häromdagen, som landade på 2097 tecken, och som bara räckte till för att berätta en enda historia.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar