liten distraktion

Sitter hemma och jobbar idag. Skrivjobb för två olika projekt och när jag ska skriva koncentrerat på det sättet som i ena fallet innebär att slunga ur sig de sista passagerna för att producera bästa möjliga slutrapport och i andra fallet en mer inspirerande användarvänlig text , så skriver jag i alla fall bättre hemma i mitt arbetsrum än på ett kontor som jag delar med andra.

Det funkar bra. Orden flödar. Talking heads, Norah Jones och lite gammal jazz byter plats på cd:n och jag byter då och då plats på dokumenten,skriver ett stycke här och ett stycke där. Jag blir sällan distraherad av hemmet, snarare inspirerad.

Men så kommer posten hör jag. Jag låter den ligga, för jag är inne i skrivandet. Lite senare råkar jag ändå gå förbi hallen och då plockar jag upp den från vår randiga hallmatta. Där ligger två avier med de första exemplaren av boken, skickade direkt från tryckeriet.

Det är lite läskigt och lite spännande. Mot min vilja blir jag distraherad. Först försöker jag coolt säga till mig själv att jaha, det var ju kul att de har kommit redan och jag lägger undan dem och går och sätter mig vid skrivbordet igen för att jobba vidare.

Sen börjar jag i alla fall fundera på när jag ska gå och hämta dem. Men det får jag inte göra än, tänker jag strängt till mig själv. Klockan är ju bara tre och jag jobbar faktiskt. Ikväll kan jag få gå och hämta dem om jag nu tycker att jag har tid med det.

De ligger i och för sig bra där de ligger. Och jag vet ju vad som står i dem, och jag vet hur omslaget ser ut. Jag har synat varenda bokstav, varenda millimeter av manuset. Så varför är jag ändå lite nyfiken? Varför kan jag inte vara helt oberörd och yogasaklig och fokusera 100% på jobbet igen? Jag, som ändå tycker att sånt där (konkreta resultat av något man åstadkommit) är lite jobbigt att konfronteras med.