första intervjun

Första intervjun om boken var förra veckan. Bara en liten telefonintervju. Bara tio minuter ungefär, sa journalisten glatt och vänligt. Men oj vad många frågor hon hann ställa. Och oj vad lite fast mycket jag hann svara. I ord räknat hasplade jag ur mig en hel del*, men i svar som att ge bra** svar på frågorna vet jag inte.

Så kom det en riktigt knivig fråga som jag inte alls var beredd på: "Vad handlar boken om?"
"Vad boken handlar om? " upprepade jag förvånat. "Den handlar om..." svarade jag dröjande och hade ingen aning om vad jag skulle svara. Faktum är att jag minns inte ens vad jag svarade. Men jag fortsatte att fundera på det sen.

Inte för att jag inte vet vad den handlar om, när man har skrivit hela rasket och redigerat hela rasket och läst hela rasket så många gånger att man inte har en aning om hur många gånger det är, så vet man ju vad det handlar om. Men var ska man börja? Och hur vill jag beskriva det? Vad vill jag förmedla? Det är mycket lättare att berätta om vad mina påbörjade romaner och bilderböcker handlar om. Fast nu kom jag på en sak!*** Jag ska beskriva den färdiga boken som om den är en av mina påbörjade böcker. Då vet jag nog vad jag ska säga. Då tror jag det går.


*varav en hel del var ovidkommande babbel

**bra som i uttömmande, bra som i rättvisande

***just då, när jag hade skrivit meningen innan "fast nu kom jag på en sak" kom jag på det. Det är inte klokt vad terapeutiskt och klargörande bloggande kan vara. Jag kommer fram till något här mitt i cyberrymden. Hurra! Det känns lite löjligt för att det känns både pretto och betydelselöst för er läsare på en gång, men det är sant.