Man ska inte låta sig bekomma av hemelektronik som inte fungerar. Det är en världslig sak, som Karlsson på taket sa när han skulle vifta bort fadäsen med ångmaskinen som gick sönder. Och med lite perspektiv så klarar vi oss alldeles utmärkt trots den gångna veckans sammanträffande vad gäller mängden trasiga apparater som bara har behagat gå sönder utan att vi har gjort någonting.
Först gick videon i den kombinerade video-dvd:n sönder. Sen gick dvd:n sönder. Igår gick tv:n sönder på det där oj-vad-det-luktar-bränd-apparat-sättet som man inte ifrågasätter utan som bara får en att spakt dra ur sladden och inse att den har gjort sitt.
Jag tittade ömt på det lilla schabraket till televisionsapparat. En svart otymplig låda som ändå bara är en 24tummare eller nåt. Den har tjänat oss väl; vi fick den väl begagnad när vi flyttade in här, vilket då möjliggjorde för min dotter att få ha kvar sitt tonårslyx med egen liten tv på rummet.
Sen tittade jag ännu mer ömt på hennes lilla typ artontummare (ja, nåt i den stilen; jag är tämligen obevandrad i tumstorlekar, det ska erkännas, men liten är den) som hon frikostigt kånkade in från sitt rum till vardagsrummet och som nu alltså inleder en mobil tillvaro och möjliggör för oss att sitta i vardagsrummet och se Foyles war (och vad som händelsevis mer råkar finnas i etern). Jag är mycket nöjd med den lösningen.
.jpg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar