Harry Potter och recensionerna

Om man absolut inte vill veta något om innehållet i sista Harry Potter-boken innan man själv har läst den, har man ett schå med att undvika tidningarnas kultursidor dessa dagar. Recensionerna har stora rubriker, tar mycket utrymme och får en framskjuten plats. Jag vänder bort huvudet och klickar kvickt vidare till någon annan nätsida där jag inte riskerar att få oönskade avslöjanden i blickfånget.Morgontidningen härhemma vek jag reflexmässigt ihop och varnade dottern för att öppna.

För vi är långsamma det här året. Harry Potter and the Deathly Hallows köptes inte förrän i måndags kväll och trots att det gått ett och ett halvt dygn sen dess har jag bara kommit till sidan 204 och min dotter började inte på den förrän i natt.

Och innan boken är färdigläst vill jag inte veta ett dugg om vad som händer. Dottern är mindre ortodox och har kolla in rubriken på sista kapitlet och trots mina varningar kunde hon tänka sig att skumma en recension och påstod att ingenting avslöjas i den. Men jag litar inte på det.

När de första recensionerna kom muttrade jag något om att de borde ha innehållsdeklarationer i ingressen så att man vet om man vågar läsa eller inte. Helsingborgs Dagblad har varit just så förutseende inför såna slags läsare som jag. Visserligen har de en rubrik som säger något, men de varnar för att recensionen innehåller ledtrådar, även om den inte uttryckligen beskriver vad som händer i den sjunde boken.