Att redigera ska vara en lättnad

Redigeringsarbetet tog tid men var lätt. Jag hade förberett mig på att det kunde bli jobbigt; att det skulle komma en massa önskemål jag inte höll med om. Istället var det hur smidigt som helst.
Det enda min förläggare och min redaktör har gjort har varit att föreslå ändringar som liksom har frilagt texten så att den blivit mer sig själv. För varje sådant förslag har jag blivit lättad och tacksam, för det har varit krångelställen som jag själv inte varit nöjd med och passusar jag varit osäker på och plötsligt har någon hjälpt mig att se hur det skulle kunna bli.

Ingenting har skett med texten som jag inte har velat. Några gånger har vi tyckt olika och då har det blivit som jag har tyckt. Den enda som var krånglig var jag, som velade fram och tillbaka med några texter jag lade till i efterhand och som jag sen ville ta bort, och några ändringar jag ville utföra i sista minuten. På slutet var jag faktiskt jättejobbig; sådär jobbig att all eventuell tandagnisslan från övriga inblandade hade varit absolut förståelig. Förmodligen var det en släng av debutnervositet. Min förläggare hade ett samtal med mig och försökte få mig att släppa alla idéer om sistaminutenändringar. Jag tog ett steg tillbaka och kunde lugna mig på de flesta punkter och sen hade jag ett par kontakter till med min redaktör där jag fick igenom några minimala ändringar som jag trots allt trodde var viktiga för mig.

Periodvis under redigeringsprocessen var jag hjärtligt trött på texten. Jag ville skriva nytt istället men kunde inte uppbåda skrivfokus till det så länge redigeringen höll på. Och samtidigt kunde jag inte heller helt släppa taget, fastän min förläggare försäkrade mig att de tog över och att jag bara kunde luta mig tillbaka. Men jag ville ju hjälpa till och upptäcka ord som borde bytas ut, omskrivningar som borde göras. Vet inte riktigt hur pass mycket jag var en hjälp ;). Men belåten var jag, varje gång jag hittade något jag tyckte borde korrigeras. Som om det var mödan värt att sitta och tråckla sig igenom texten för tionde gången.

Det bestående intrycket efteråt har varit detta; att det är lätt och en lättnad att samarbeta med redigering. Att man blir tacksam för att bli så noggrant läst. Att man blir imponerad av att någon har varenda liten detalj och allt det övergripande fullständigt klart för sig, och dessutom kommer ihåg det. Att det är läskigt men väldigt befriande när det är färdigt.