Att beskriva en bok, del 1

Enda gången jag och mitt förlag har tyckt olika har varit när det gällde hur min bok skulle beskrivas i marknadsföringstexterna. När min förläggare för länge sen sa att det var dags att fixa med dem, undrade hon om jag ville skriva en första text som hon sen kunde jobba vidare på.

Peanuts trodde jag, som är rätt van vid den sortens texter, fast inte inom bokbranschen, och sa glatt och obekymrat ja. Men jag märkte snabbt att det inte alls var peanuts. Det var rätt svårt. Jag fick ihop en massa halva texter men ingen hel sammanhängande som jag var totalnöjd med. Till slut totade jag ialla fall ihop något som jag mailade min förläggare.

Hon tyckte att jag alltför mycket betonade det mörka i boken och att jag använde alldeles för starka ord. Hon trodde att det skulle avskräcka läsare och menade att det fanns något allmängiltigt i min skildring som gjorde att många, många skulle känna igen sig, och att detta måste förmedlas. Hennes kontrande beskrivning var därför mycket ljusare.

Jag hade svårt för den texten första gången jag läste den. Vissa formuleringar sa jag ifrån om och gav alternativa förslag till. Samtidigt fick jag inse att olika personer läser och tolkar berättelsen på olika sätt. Och jag tänkte att det var ju på sätt och vis bra om texten också hade den sortens igenkänningseffekt.

Medan jag dividerade för mig själv drog jag mig till minnes min författarmentors kommentarer om den ursprungliga varianten på manuset. De beskrev också att texten förmedlade allmängiltiga erfarenheter, fast hon lyfte fram ytterligare helt andra exempel och betonade annat.

Det blev den ljusare mindre problemframställande marknadsföringstexten som förlaget skrev, med de ändringar som jag absolut ville ha med. Och jag lät det vara. Men varje gång jag har blivit påmind om de texterna, har jag haft lust att komplettera beskrivningen. Samtidigt har jag känt mig tveksam. Tänkt att det kanske man ska låta bli. Att det kanske man ska lämna till läsaren.

När jag nu i efterhand läser om min ”mörka” variant ser jag att min förläggare hade rätt. Den var alltför mörk och jag använde alltför starka ord. Samtidigt tycker jag inte att det var fel att att jag ville förmedla bokens allvarliga sidor, men jag hittade inte något bra sätt att göra det på.