Jag minns fortfarande hur jag intensivt jag lyssnade, hur det kändes, när jag hörde Marie Wetterstrand läsa ett stycke ur Utanför huset. Språket var precist. Texten var drabbande. Varje ord satt som det skulle. Berättelsen tog tag på det där omslutande sättet så att man var med, var där.
Efteråt, när hon hade läst färdigt, reste jag mig upp, gick fram och gav henne en kram. Jag var tårögd. Jag hittade inte ord att beskriva hur bra jag tyckte att det var. Förresten kunde jag knappt få fram något ändå, för jag höll på att börja gråta. Jag försökte säga något och det blev klumpklyschigt men var alldeles uppriktigt menat.
Från den stunden var jag övertygad om att det skulle bli en roman av hennes text, jag bara visste det. Nu har det blivit det. I höst kommer Utanför huset ut på Vitaberg förlag.
Och nu är vi med i samma tidning Marie och jag; i Svensk Bokhandels höstnummer, och jag är stolt och glad över att få presenteras samtidigt som henne (och alla andra förstås).
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
.jpg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar