onsdag 20 juni 2007

om autencitet del 1


Vissa intervjuer blir verkligen samtal och vissa intervjusamtal blir såna som man funderar vidare på. Jag gillar när det blir så.

Ett ämne som jag grunnat vidare på sen en intervju för länge sen gäller autencitet. Journalisten som satte igång mina tankar var en sån där trevlig klurig ambitiös person med en hel uppsättning tänka-vidare-på-frågor; såna där som man verkligen tycker att det är roligt och intressant fast lite svårt att försöka svara på.

Den skenbart enkla frågan var något i stil med att ska man verkligen redigera texter som funnits på en blogg och minskar inte autenciteten då?

Jag svarade frankt att jag redigerade även direkt i bloggen och att det inte var någon skillnad.
Och att det här med autencitet är ett subjektivt begrepp. Det är väldigt intressant hur det används, tycker jag, och hur olika innebörder man verkar lägga i det.

Vad är förresten autencitet? Försvinner autenciteten i en text bara för att man redigerar den? Är autenciteten bunden till varje enskilt ord, till det som skildras, till uttrycket som helhet eller till vad?
Hur man än definierar det, tror jag att man måste vara medveten om att det är en subjektiv definition och att någon annan kanske har en annan innebörd av det. Och att det som upplevs som autentiskt i högsta grad kan vara fejkat. Och att det som upplevs som konstgjort kan vara autentiskt.

Våra föreställningar om vad som är autentiskt gör att vi bedömer eventuell autencitet utifrån vissa kriterier utan att egentligen specifikt utgå från den enskilda texten (eller vad det nu är för något som är föremål för autencitetsundersökningen) och den enskilda upphovsmannen.

Jag är en spontanskrivare. Men jag är också en sån där som nästan jämt petar i mina texter. Skriver, ändrar, lägger till, drar ifrån, byter ut ett ord, ändrar en fras. Det gör jag i bloggtexter också; har alltid gjort. Är jag den enda som gör det? Varför utgår vi från att just bloggtexter skulle vara oredigerade? Är texter mindre autentiska om de är redigerade av den som har skrivit dem?

Ofta skriver jag bloggtexter direkt i bloggfönstret. Ibland skriver jag dem i ett worddokument först. Oavsett vilket, så ändrar jag i dem om jag upptäcker något jag vill och orkar ändra. Ibland handlar det om något språkligt som jag vill förbättra. Ibland handlar det om att jag, när jag funderat lite till, kommer på en tankegång jag vill lägga till, något mer jag vill förmedla. Och om vi pratar autencitet, så tycker jag att det lika gärna skulle kunna ses som att man ökar autenciteten genom att tillföra fortsatta tankegångar, genom att frilägga det man försökte uttrycka från början men som kanske skymdes av oväsentligheter.

Om vi tänker oss autenciteten som ett uppriktigt uttryck eller ett personligt uttryck, så kan det faktiskt också vara så att det inte är den första versionen av en text som är autentisk, utan kanske den tionde. Så många personer censurerar sig själva, lägger band på sig själva eller försöker behaga andra när de skriver att det kan ta tid att hitta fram till sin egen röst, sitt eget skrivsätt.

Det finns en bok som handlar om autencitet i musikbranschen, som har recenserats på några olika ställen. Faking it heter den. Läs gärna Jan Gradvalls, Fredrik Strages , Martin Aagårds och Lars Åbergs texter om den som förmedlar fler tankegångar kring autencitetsbegreppet och inspirerar till fortsatta funderingar.

PS
och om ni läser om det här blogginlägget om en vecka kan jag garantera er att jag säkert redigerat något i det. ;) Jag redigerade förresten bort en sak för en minut sen men jag har ännu inte tryckt på "publicera inlägg" så då kanske det inte räknas som redigering utan bara som textproduktion?

3 kommentarer:

Karin S sa...

När man börjar skärskåda begrepp sådär förlorar de lite av sin omedelbara innebörd, eller, om man så vill, sin autencitet.

Jag tolkar bloggens (generellt, alltså) autencitet just som dess omedelbarhet.
Om ett år ser man vad som var tidstypiskt, kommentarerna om dagsläget, och som gav den den där autenciteten - då.

Har inte det autentiska med tidsmarkörerna att göra?
Hjalmar Söderberg känns (det är något man känner, detta med autenciteten) mycket autentisk, medan Bengt Ohlsson i sin roman om doktor Glas känns anakronistisk.

Språket, iakttagelserna, det där som gör att en text ligger förpackad i den tid den skrevs, som ett av de intressanta små djuren på gamla Naturhistoriska Riksmuséet i formalin.

Helena von Hofsten sa...

Intressant det där du skriver om självcensur, hur man tvättar fram mer och mer autenticitet, ju längre man petar i en text. Det tror jag på. Det finns ingen näring i det som är tillrett på tio minuter. "Sanningen" bottnar aldrig om texten produceras för hastigt.

Och det fina med bloggen är just det att man kan peta i texten under tiden den ligger ute för läsning. Jag gör ofta det. Det är en av de saker som faktiskt skiljer bloggproduktionen från bokproduktionen - textredigeringen i realtid. En tryckt bok är en tryckt bok, lagd bokstav ligger.

Sabina sa...

Hej Karin och Helena,
Tack för era tankar! Intressant att höra hur ni resonerar. Karin: Jag håller med dig. Det förlorar lite av sin autencitet när man skärskådar det. Men jag måste, för mina å ena sidan - å andra sidan-tankar tränger sig på; det är när jag vridit och vänt på sånt där som jag till slut kan komma fram till vad jag menar och tycker, och kanske till och med leverera ett någorlunda kortfattat och begripligt svar...
Jag tror att du har rätt i att det finns något med tidstypiskhet som är en del av det som vi uppfattar som autentiskt, men det finns annat, både som den utomstående betraktaren och den enskilda skaparen själv kan förnimma eller uppfatta, eller åtminstone anse; osäkert hur mycket som egentligen går att definiera och hur mycket som bara är en känsla.