bilderbokstips

Jag är så konservativ när det gäller bilderböcker. Jag vill helst ge bort såna jag själv gillar. Jag har mina favoriter som jag fortfarande envist tror är bland de absolut bästa.

En av dem är Alla mina ankor små, som var en av de första bilderböcker min dotter fick. Faktum är att jag började läsa den som en ramsa för henne redan när hon var i 3-4-månadersåldern. Men det gick alldeles utmärkt för det är en underbar rytmisk saga.

När hon var lite äldre började vi läsa den också, som en riktig bok. Den fungerar fint i sin svenska översättning och den har enkla klatchiga illustrationer.

"Alla mina ankor små vaknar tidigt upp. Genast vill de ut och gå... "
Så börjar sagan där man sen får följa ankfamiljen under en händelserik dag där de bland annat "nappar och noppar blommor och strå, mumselimumselimums" och dyker ;"huvudet i vattnet, stjärten sticker upp, upp och ner, ner och upp, plask, pladask plupp", och där de slutligen somnar tryggt vilket åskådliggörs med en bild liknande den första, men där ungarna nu lagt sig tryggt tillrätta under det beskyddande vuxna fjäderfät, och där en unge fortfarande inte har somnat, men är på väg.

Jag har citerat fritt, så som jag inbillar mig att det stod. Jag vill envist tro att jag kommer ihåg rätt. Och det grämer mig lite att jag inte kan komma ihåg hela sagan från början till slut, jag kommer bara ihåg lite här och där. Boken, den försvann för en massa år sen, så jag har inte kunnat friska upp mitt minne.

I alla fall. Det var en bok som räckte länge i den meningen att den gick att läsa om hur många gånger som helst.

(Jag skrev ett brev till författaren Monica Wellington till slut och berättade hur uppskattad hennes bok var. Hon skrev ett långt svar där hon berättade hur glad hon hade blivit för mitt brev, och att det hade fått henne att komma fram till att hon också minsann skulle skriva till författare som hade gjort intryck på henne. Hennes brev i sin tur gjorde mig glad. Men allt det där är en parentes.)