bihåligt

Jag, som har ett visst förtroende för yoga som väg till ökat välbefinnande, blir vid förkylningstider påmind om att jag har en netikanna. Den kan man ha för att skölja näsan med saltlösning och det är en speciell yogateknik som är så hälsosam. Eller fiskarteknik för den delen. För redan fiskarna i Bohuslän gjorde detta redan för 150 år sen, fast de krånglade inte med någon kanna tror jag, utan slevade väl upp lite havsvatten direkt i handen för vidare transport in i näsans skrymslen och vrår.

I alla fall. Jag har alltså mina perioder med yoga och nässköljning och när jag har det så känner jag mig sååå sund och hälsosam och tänker att det här ska jag göra varje dag. Fast sen glömmer jag tydligen bort att jag har tänkt så, för helt plötsligt har jag slutat med både yogan och nässköljningen.

Och så kommer jag på det några månader senare när jag är förkyld. Då tar jag fram min lilla netikanna igen och skrider till verket. Det brukar gå bra de första dagarna och jag känner återigen en tilltro till såna där gamla tekniker. Men sen blir det tvärstopp. Eller kanske inte tvärstopp, utan snarare halvstopp. För vattnet rinner visserligen in, men det rinner inte ut igen.

När man sköljer näsan ska man luta huvudet och hälla in vatten i ena näsborren och så ska det rinna ut genom den andra. Näskannan är utrustad med en lång pip som underlättar hela proceduren genom att skapa ett bra tryck på vattnet, vilket gör att det rinner bättre. (Att näskannepipen har stora likheter med ett manligt organ är bara en ren tillfällighet och har helt och hållet med funktionen att göra, förklarade vår yogalärare och fick hela gruppen att börja skratta när han lyfte på skynket för att visa den nya ändamålsenliga modellen när jag gick grundkursen för några år sen. Jag menar inte något skynke som han hade på sig alltså, och absolut inte hans modell av manligt organ, för det här är en seriös yogalärare, utan jag pratar om det tyg som han lagt över kannorna för att vi inte skulle se dem i förväg, innan han hade hunnit förklara allt det braiga med nässköljning. )

När man gör neti sköljer man bort en massa annat som inte behöver vara i näsan; vi behöver inte gå in på vad. Men när jag är sådär pangförkyld, då kvittar det hur stark stråle jag häller in genom ena näsborren, för ut genom den andra sipprar sakta ett förskrämt litet flöde bestående av bra mycket mindre vatten än det som jag nyss så förtröstansfullt låtit rinna in i mina bihålor. Sen gör jag efteråtsrörelserna som man ska men det hjälper inte. Och jag drar mig till minnes medicinska tecknade bilder på hur bihålorna ser ut och var de sitter och får en alldeles bestämd känsla av att dessa håligheter just nu är väl fyllda.

Varje gång det har hänt har jag tänkt att jag nog har gjort något fel. Särskilt mycket tänkte jag det efter den gången när jag på yogakursen frågade varför det kändes så konstigt i huvudet en gång när jag hade sköljt näsan. Då orsakade jag stor oro i gruppen, som ännu aldrig hade sköljt näsan och yogaläraren försökte lugna alla med att säga att så känns det absolut inte och att man inte ska prata om sina upplevelser utan bara göra det och att jag måste ha gjort något fel för så ska det inte bli.

Min egen teori är att när jag redan är genomförkyld så hjälper det inte hur bra nässköljning egentligen är, för mina bihålor verkar inte uppskatta den lilla hjälpen på traven och jag tror att det enda som händer är att allt som finns där inne försätts i långsam förflyttning några grader och sen ka-boff stannar och trängs ihop ännu mer och fortsätter sin igenslammande tillvaro tills viruset har tagit till flykten.

Det är möjligt att nässköljningen till slut skulle kunna fungera som propplösare om jag fortsatte enträget trots stoppet i utförselgången. Men jag vågar inte riktigt testa, för tänk om det inte funkar nästa gång och inte nästa och inte nästa, utan att det enda som händer är att mer och mer saltvatten stannar kvar i skallens håligheter. Vad gör man då? Ringer sin snälla läkare och ber honom avlägsna de stillastående mängderna?

Nej, jag nöjer mig nog med att ha neti som friskvård när andan faller på tills någon kan leverera en trovärdig lösning på hur jag ska undvika att det blir som det blir vid förkylningstider. Eller så kanske jag glömmer alltihop tills nästa gång jag blir förkyld och försöker igen för det verkar så logiskt att det skulle fungera.

Idag kan jag i alla fall andas obehindrat genom näsan igen och trycket i huvudet är borta. Nu ska jag bara gå och köpa tinktur på röd solhatt för att bli av med halsskrovlet.