Luftslottet som sprängdes

Jag kan inte hjälpa det. Jag slukade den. Jag hade bestämt mig för att jag skulle läsa den långsamt, eller åtminstone läsa lite i taget, spara, ha kvar, låta den räcka länge.

Men det gick inte. Det tog två kvällar* och en liten halvtimmes stund kvällen därpå, så var den slut.

I början av den första kvällen trodde jag verkligen att jag skulle kunna låta den vara för den handlade om sånt där som jag tycker är jobbigt, som gör att jag ojar mig och tänker "Ån, nej, låt det inte hända, låt det inte bli så". Men det hjälpte inte. Läslusten tog överhand och jag ville vidare, vidare, vidare och samtidigt ville jag ju ha den kvar.

Men det är ju som med den berömda kakan. Det går inte att läsa boken och ha den oläst. Det enda jag kan hoppas på är att jag ska fortsätta ha dåligt minne när det gäller deckare så att jag kan läsa om alla tre om ett tag.

Grejen med böcker som är bra på det där viset som jag tycker att Stieg Larssons är, är att jag skulle vilja hoppa in i den där världen och vara med på ett litet hörn. Ett väldigt tryggt litet hörn, visserligen, men ändå, ett hörn. Få vara med. Hjälpa till. Spionera lite på någon av dummingarna. Gå något viktigt ärende, göra en insats. Det är det som händer när jag läser dem.

Nu vill jag ha nya världar att hoppa in i. Någon annan bok som framkallar just den sortens läsning.
Tips emottages tacksamt. Jag har visserligen en hög böcker som står före i kön, men världsinhoppningsbara böcker är alltid välkomna.


*kväll är i det här fallet lika med tiden från sen eftermiddag till dess att man somnar(vilket i sin tur är helt godtyckliga tidsangivelser, jag vet.