resa

Jag gillar ljudet av rullväska som dras längs en trottoar. Jag gillar att höra ljudet och tänka att där är någon som är på väg bort eller på väg hem. Jag gillar att höra ljudet och ägna den okända människan ett ögonblicks uppmärksamhet; en vag lyckönskning till de upplevelser som ska göras eller de upplevelser som har gjorts.

Jag gillar att själv komma dragandes med min rullväska från busshållplatsen mot hemmet. Höra ljudet och tänka att här går jag. Här går jag, på väg hem med min fullpackade resväska och mina fullmatade erfarenheter.

Ikväll kom jag hem. Jag drog min rullväska i den sensommarsvala kvällen längs trottoarerna och det gjorde inget att det var lite tungt med den i den ena handen, en tygkasse i den andra och en ryggsäck på ryggen. Jag föredrar ändå att komma hem så, gåendes den sista biten. Det var bara ett och ett halvt dygn som jag var borta, men ibland är intrycken och tankarna så många att tiden känns som så mycket längre.

Och jag kom hem och jag var nöjd, för att allt - allt hade gått så bra och varit så roligt och intressant. Och jag kom hem och jag var nöjd, för att det var så härligt att komma hem. För att det efter en jobbgrej, hur rolig den än har varit, är så skönt att landa i sin egen vardag, bara vara i sin trivsel, i sitt hem, och känna att det är gott nog.