Hej Marie, hur skulle du vilja beskriva dig själv?
Det är svårt att beskriva sig själv. Det finns troligen en viss skillnad mellan hur jag vill vara och hur jag är. Jag vill vara ödmjuk, inkännande, harmonisk, glad, tuff, modig och snäll men jag tror att en mer passande beskrivning är energisk, slarvig, ambitiös, rastlös, burdus, känslig och kreativ.
Din tillvaro brukar alltid vara full med diverse jobb och kreativa projekt. Vad håller du på med just nu?
Just nu är det förhållandevis lugnt. Jag har jag precis tillfrisknat efter en lång förkylning och återgått till mitt jobb. Jag jobbar som lärare och resurspersonal på gymnasiesärskola och har börjat hålla bildlektioner och fotolektioner och mycket av energi och tankeverksamhet går åt till det. Annars är det releasefestförberedelser, lite foton, ett nytt textilmönster och ett textilt fyrfärgstryck på gröngula stockrosor. Tankar finns på att börja sticka något (det är ju höst) och på att börja sy ett lapptäcke. Och så pluggar jag ju till lärare på halvfart också.
Du ägnar dig åt flera olika kreativa uttrycksformer. Hur fungerar din kreativitet? Kan du t.ex. känna att "idag vill jag skriva" eller låter du dina olika talanger varva varandra? Hur kommer du fram till vad du vill göra? Har det något med sinnesstämning att göra eller "bara" med idéer, eller finns det andra faktorer som spelar roll?
Min kreativitet tar sig en mängd olika uttryck. Länge försökte jag välja mellan textilkonsten och skrivandet och sedan hade jag en period då mina olika lärare och professorer var inne på att jag skulle kombinera mina uttryckssätt så då försökte jag med det men det gick inget vidare. Jag känner ofta att jag är lite splittrad, tycker så mycket är kul och har så många olika ideer och är lite avundsjuk på människor som har en särpräglad stil. Samtidigt har jag väl börjat acceptera att jag har en massa sätt att uttrycka mig på och tänker att det är ju så det är. Att skapa tror jag handlar mycket om att komma överens med sig själv och sitt tillvägagångssätt. Man måste vara sams med sin process och det är jag för det mesta. Men jag har ont om tid! Sinnesstämningen spelar in i skapandet. När jag är ledsen fungerar det bäst att skriva och när jag är pigg fungerar det bättre att trycka tyg och när jag är trött är det trevligt att sitta i soffan och virka. Det handlar ju om vad som är mest praktiskt också. Att skriva går att göra överallt och närsomhelst men trycka stora tyger behöver jag min verkstad och ganska många timmar för att fixa. Jag brukar inte tänka så mycket på vad jag vill göra. Jag planerar inte så mycket och är inte särskilt systematisk. Snarare kastar jag mig in i saker och så händer det saker på vägen. Jag har väldigt kort startsträcka, på gott och ont.
Jag tänker på ditt skrivande kontra till exempel dina textilkostnärliga uttryck. Berikar de varandra eller stjäl de kraft från varandra? Påverkar de olika uttryckssätten varandra?
Uttryckssätten påverkar inte varandra. De stjäl tid men inte kraft från varandra. Säg att man älskar både chips och lösgodis. När man ätit massa lösgodis ett tag blir man sugen på chips och tvärtom. Sällan är man inte sugen på något. Ofta är man sugen på båda och då får man antingen välja eller äta både och på samma gång. Säg att skrivandet är chipsen och textilen lösgodiset. Och för det mesta kan man inte äta varken det ena eller andra. För det mesta måste man vara nyttig och äta grönsaker.
Hur länge har du hållit på med skrivande?
Sedan jag var fyra år till och från. Väldigt intensivt i vissa perioder, nästan inte alls i vissa.
Vilka former ägnar du dig åt när det gäller skrivande?
Brev, dikter, prosadikter, noveller, roman (er?) och en väldig massa sms.
Hur vill du beskriva din debutroman Utanför huset?
Som en beskrivning av hur det kan vara att leva med någon som inte vill leva. Och om hur det kan vara när någon som lovat att vara med och uppfylla ens livsdrömmar plötsligt drar sig ur.
Varför ska man läsa din bok?
För att förstå mer om hur det kan vara att vara människa. Jag var på en föreläsning för ett tag sedan som handlade om hur bra det är att läsa skönlitteratur för att få ta del av människoöden och titta in i andras liv och därigenom få en ökad förståelse för hur andra har det och hur världen ser ut. Och jag håller med om det.
Din bok är en väldigt gripande historia. Man engagerar sig i de människor man möter i berättelsen. Hur såg det ut för dig när du skrev boken? Kunde du hålla dig distanserad eller levde du dig in?
Jag var förvånansvärt distanserad och metodisk medan jag skrev, men när jag sedan läste vad jag hade skrivit blev jag mer engagerad. Särskilt mycket kände jag för Ellen, mellanbarnet i familjen. Troligtvis för att hon påminner mycket om hur jag själv var som liten.
Vad är du mest nöjd med när det gäller din bok?
Att jag tror att jag har lyckats göra människorna i den levande. Och att den blev klar. En av mina största drömmar har gått i uppfyllelse.
Har du något annat manus på gång?
Jag har skrivit en diktsamling om en dysfunktionell familj ur ett av barnens perspektiv. Den heter ”Utflykt”. Tyvärr har den blivit refuserad av alla förlag jag skickat den till, men jag gillar den så jag funderar på att ge ut den själv. Annars skriver jag väldigt lite just nu. Jag tänker mycket på att jag vill skriva böcker för vuxna förståndshandikappade och läroböcker i sex och samlevnad för gymnasisärskolan och kanske blir det något av de tankarna så småningom. Och så vill jag sätta ihop en massa av mina gamla prosadikter till en helhet.
PS Här finns Maries debutanttext från SVB:s stora höstnummer
.jpg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar