Ett barn är fött

Det är en vördnad, varje gång, det är läge för en glädjesång, ett glädjesprång, ett blomsterfång. Det är en vördnad inför livet; ett magiskt ögonblick man inte tar för givet. Att få möta ett nyfött litet liv; då saknas rätta substantiv och adjektiv och adverbalternativ, då vill man vara expressiv och om man är impulsiv blir man ganska intensiv i sina försök att vara komparativ och associativ för att förmedla superlativ, innan man övergår till att bli kontemplativ, ja rent av meditativ, för att sen ta ett kliv och bli kanske rent av lite primitiv och rätt så rejält repetitiv i sina försök att beskriva att få möta en nyfödd person, att dela en glädje så unison, att se detta steg av evolution.

(Häromdagen mötte jag alltså nyfödda lilla J på sin premiärtur i vagnen. Han är fin, väldigt, väldigt fin.)