Matilda Roos skriver intressant i Sydsvenskan om bokbranschens förhållningssätt till inbundna respektive häftade utgåvor, apropå det engelska förlaget Picadors beslut att bara ge ut häftade böcker framöver.
Jag har aldrig förstått grejen med att vara principiellt mot häftat och lika prinicipiellt förespråka inbundet, som en del människor gör. Om man tittar på äldre svensk skönlitteratur vimlar det av titlar där de häftade utgåvorna är fantastiska exempel på bokkonst som borde tilltala vilken bokestet eller kvalitetshungrande bokläsare som helst. Och även om skyddsomslaget till den inbundna utgåvan har samma omslag(sbild) som den häftade, tycker jag att omslaget på de häftade kommer minst lika väl till sin rätt.
Inbundna böcker har aldrig i sig borgat för det subjektiva begreppet kvalitet vare sig vad gäller innehåll eller estetik. Men det finns naturligtvis hur många snygga och snitsiga inbundna böcker som helst; både från dagens och gårdagens bokutgivning. Om vi sen snackar böcker inbundna av bokbindare så är det förstås ytterligare en nivå av finlir.
Men visst finns det förlag som visar - hela tiden eller då och då - att det går att göra iögonfallande, kreativ, imponerande eller tilltalande bokkonst av både inbundna som häftade utgåvor.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
.jpg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar