publiceringspepp och annat som ska till

Jag vet inte om jag hade tagit mig samman och gjort ett manus av texterna som låg på bloggen, ännu mindre om jag hade skickat in det, om jag inte hade blivit så publiceringspeppad.

Förutom den stora dos som mina bloggläsare stod för, var det två kompisar som hejade på. Och så fick jag ett mail från Sigge Eklund.
Det var i slutet av augusti 2005. Jag hade skrivit till honom, i hans egenskap av Bloggportalenansvarig, och frågat en bloggadministrativ sak. Svaret kom snabbt, kortfattat. Och så skrev han något mer i det där mailet; han skrev om min blogg och han uttryckte sig tvärsäkert. Han hoppades att jag skulle kontakta en förläggare och få texterna utgivna, skrev han bland annat.

Ändå, trots så mycket positivt peppande från olika håll, tog det många månader innan jag kom mig för att skicka in till förlag. För det var lite svårt att hålla fast vid andras positiva tilltro.

Det fanns en anledning till till att det blev av. Texterna var i vägen. Jag insåg att jag var tvungen att avsluta berättelsen på ännu ett sätt; det hade inte räckt med att stänga bloggen. Jag behövde sätta punkt lite tydligare, göra det skrivandet till en avslutad period för att känna mig fri att fortsätta med annat skrivande. Att redigera ihop ett manus, skriva ut, kopiera och skicka till förlag var det mesta avslutningssättet jag kunde komma på.

Och till slut var det inte bara något jag tänkte att jag skulle göra nästa vecka eller så; till slut blev det verkligen gjort.