-

Det är väldigt mycket vår ute.
Jag har väldigt mycket att göra.
Det är en högst opassande kombination tycker jag. *
Men jag har mina morgonpromenader, jag har mina småstunder; stunder när jag vänder ansiktet mot solen, när jag är ute med katten, när jag joxar med växter, när jag bara ställer mig mitt i solgasset och låter mig översköljas av det gyllene skenet. Såna stunder har jag. Och häromveckan såg jag årets första humla som råkade dunsa mot mitt fönster och mötte barn som vårpremiärblåste såpbubblor på gården och åt lunch med en kompis på ett soligt torg och satt och fikade med vänner på en solvarm trappa.

En sak undrar jag över. Det här med att man kan jobba var som helst om man har en bärbar dator***. Jag prövade det. Jag tog ut den på gården och tänkte sitta där och skriva. Det gick inte. Solljuset tog sig fram hur jag än vinklade skärmen och gjorde det stört omöjligt att se vad det stod. Så vad gör man? Skriver i blindo eller sätter sig på en skuggig mörk plats? Eller stannar inne och jobbar?


* vill dock understryka att jag inte alls tycker att våren är opassande i sig, tvärtom. Jag tycker att den är mycket passande. Fantastiskt oerhört välpassande.**

** Men för att det här - att jag är så förtjust i solsken och vårvärme och gläder mig åt när detta gestaltas på detta sätt vid denna tid på året på mina breddgrader - inte ska framstå som ytlig omedvetenhet om jordklotets tillstånd vill jag dock poängtera att jag är djupt oroad över klimatförändringarna. Djupt oroad.

*** jag har ingen bärbar dator. Men mitt jobb har en. Ibland förfaller**** jag till materiella fantasier***** och då önskar jag att jag hade en egen.

****det där var en felsägning av typ freudiansk karaktär tror jag. Jag menade inte förfaller, jag menade hemfaller.

*****jag har fler materiella fantasier. Jag brer gärna ut mig om dem en annan gång.