bonustid

Sällan har jag behövt en extratimme så väl som nu, när jag faktiskt får den. Om jag delar upp den på de fyra viktigaste prioriteringarna, så blir det en kvarts extra umgänge med min dotter, en kvarts extra tid att ta hand om hemmet, en sällsynt välbehövlig extrakvart till rapporten jag håller på att sammanställa och en helt nödvändig extrakvart till extrauppdraget jag har tagit på mig.

Men när jag har tänkt så långt, så känner jag mig inte speciellt mycket mindre stressad. Vintertid hit och sommartid dit och så ska de hålla på och dutta med en enda liten extra timme. Det förändrar ingenting känns det som; det är bara i den första ivern man tror att det ska rädda en. Kunde man inte få ett helt dygn någon gång; ett dygn som liksom bara proppades in såhär i månadsskiftet oktober-november utan att det hade ett eget datum. Ett helt bonusdygn att förvalta på det sätt man inbillar sig är det bästa. Att det sen inte är det bästa sättet att förvalta ett extra dygn på är en annan femma. Men oj vad man kunde fantisera om allt man skulle hinna med då som man inte har hunnit med.

Nu har det redan gått fyra minuter av min bonustimme och jag måste genast sluta skriva och sätta igång med disken städningen bära upp saker till vinden handlandet skrivandet läsandet tänkandet planeringen planeringen jobbet jobbet jobbet livet livet livet

(och ändå har jag idag redan insett att jag måste avstå från 1 föredrag, 1 välbehövlig hårklippning, 1 planeringsmöte, 1 show med Jonas Gardell (biljetter ändå inte köpta så jag försöker tänka att jag sparar 800 kr) , samt diverse små ambitioner rörande sociala trevligheter och hushålleliga plikter)