En grannlaga uppgift

Det var en helgdag för länge sen. Jag skulle resa bort och trodde att jag skulle mäkta med avgången som var 7 och någonting. Kunde varit värre, tänkte jag klämkäckt till mig själv, eftersom jag i alla fall hade ratat avgången 6 och någonting.

Allt var frid och fröjd och jag var färdig och på väg ner på gatan för att vänta på taxin. Det var bara det att vårt överlås krånglade. Det hade kärvat något så otroligt ett tag och för att det inte skulle få för sig att kärva just när jag skulle iväg, så tänkte jag att jag måste provlåsa det med dörren öppen så att jag ser om det funkar innan jag försöker låsa dörren på riktigt, för jag ville ju inte riskera att låset skulle stanna halvvägs och nyckeln skulle fastna.

Det funkade. Det funkade väldigt bra att provlåsa låset när den var öppen. Smack sa det så flög låskolven ut. Däremot funkade det inte att låsa upp det.

Jag stod med ytterdörren öppen, resväskan i trappuppgången och lirkade så snällt jag kunde med det bastanta sjutillhållarlåset som hade fällt ut sig i all sin prakt och vägrade låta sig dras in igen, vilket gjorde det totalt omöjligt att stänga dörren. Minuterna gick. Jag kved och vred med nyckeln. Jag jämrade mig lirkade. Jag svor och bankade. Låset satt där det satt. Jag ringde till taxibolaget och förklarade situationen och bad dem be taxin vänta. Så ringde jag till jourcentralen och försökte förklara mitt problem. När de väl fattade lovade de att de skulle undersöka om de kunde hjälpa till men jag hade inte så värst mycket tid att vänta.

Till slut fann jag inte på någon annan råd än att springa ner till min granne och ringa på. Han öppnade yrvaket i bara kalsongerna. Helt naturligt med tanke på att han hade jobbat till klockan ett på natten i Köpenhamn och förmodligen hade tänkt sig en lång sovmorgon. Det vill säga, helt naturligt att man över huvud taget öppnar är det ju inte, men om man nu blir tillräckligt vaken för att göra det, är det helt naturligt om man uppenbarar sig i en något sömndrucken look.

Jag bemödade mig om att förklara situationen för honom med en så måttlig kombination av desperation och rörighet som möjligt och bad honom så innerligt jag kunde att ta emot mina extranycklar, vaka över min olåsta lägenhet och ta emot hjälpen från jourcentralen. Stackarn hade knappast någon möjlighet att säga nej. Jag kastade mig tacksamt i famnen på Mr Sovmorgon och gav honom en rejäl kram, sen sprang jag svettstressigt ner till den väntande taxin för att hinna med tåget.

Jag hann med tåget. Min rådiga granne som inte behövde tänka under samma omedelbara tidsstresspress som jag kom på den geniala idén att skruva loss hela sjutillhållarlåskolven från dörren, joxa lite med den och skruva fast den igen. Och noggrant låsa dörren med båda låsen.

När jag kom hem igen fick jag i och för sig kämpa i trekvart medelst kroppskastning mot dörren för att liksom trixa in den i rätt millimeterläge för att låset skulle ha lust att sluta kärva och bete sig som ett helt vanligt standardlås. Men det var det värt för att få komma hem till en låst lägenhet.

Sen köpte jag en fin flaska vin och en dansk kokbok till min granne den danske kocken och gav honom som ett symboliskt tack för hjälp i stor nöd.

Och han fortsatte hälsa vänligt på mig så länge han bodde kvar.