att skjuta upp skrivandet

Jag skriver på några manus. Eller rättare sagt; jag tänker på några manus. Jag går mina promenader och tänker ut vad som ska hända i noveller och romaner som jag vill skriva. Det går bra. Jag tänker och tänker, och snart har jag tänkt ut en hel novellsamling som jag tycker har ett rätt så kul upplägg.

Det är bara det att det räcker ju inte att tänka ut det. Man måste ju skriva ner alltihop också. Åtminstone om man vill att det ska bli ett manus. Och det tar ju lite tid. Och så vet jag inte vad jag ska börja med och vilket jag ska prioritera. Och så kan jag tycka att det är bra synd om den där berättelsen blir liggande bara för att jag vill skriva den där först, och varför ska jag det egentligen? Sen slutar det med att jag inte skriver något alls eller så sätter jag mig vid datorn och skriver om att jag inte skriver.

Sen går jag iväg och köper målardukar och akrylfärger för jag tänker att jag måste få utlopp för lite lekfullhet så länge. Sen tar jag en promenad till och då kommer jag verkligen på vad jag vill skriva, och sen tar jag en dusch och då kommer jag på en text som väl skulle duga att skriva på bloggen och sen sätter jag mig vid datorn och kommer inte ihåg hur jag tänkte egentligen och sen kommer katten och lägger sig bredvid mig och är så spinnmysig att jag bara måste ägna mig åt att klappa henne och sen inser jag att om jag inte startar nu så blir det inget skrivet idag heller och då tänker jag att okej då, jag får väl vara skrivlat en dag till.