om bloggande och demokrati

Anders R Olsson skriver om bloggar i Journalisten.se (http://www.journalisten.nu/a.aspx?article_id=12992#). Det är så mycket jag inte håller med om att jag inte vet var jag ska börja.
Därför börjar jag från början (av artikeln alltså):
"Ingen svensk samhällsdebattör, ingen intellektuell över huvud taget, har med en blogg lyckats ta steget från okänd till känd." skriver Anders R Olsson. Jag vet inte hur man definierar känd respektive okänd men jag tror i alla fall att många som bloggar har blivit mer kända via sitt bloggande än vad de varit tidigare, oavsett var på skalan känd - okänd de befunnit sig. Personer som skriver i någon tidning har med en aktiv blogg möjlighet att nå utanför tidningens läsekrets. Personer med en välfungerande politisk blogg har möjlighet att nå utanför partivänner och vänkrets. Och helt okända - eller anonyma har faktiskt med bloggen möjlighet att nå ut till många med sitt budskap. Det där med att ta steget från okänd till känd är inte intressant i sig tycker jag, det handlar väl om att ta steget från att inte vara lyssnad på till att ha läsare.
Men i alla fall. Det finns bloggare som blivit (väl)kända (mycket) tack vare sin blogg. Kanske är det i mindre grad samhällsfrågebloggare och i större grad andra. Men det speglar ju i så fall bara vårt mediabrus så som det ser ut i allmänhet.

"Bloggare kan däremot aldrig påverka något ideologiskt viktigt, det vill säga journalisters nyhetsvärdering, vinklar eller en rapportering som blir missvisande genom orimligt faktaurval" skriver han också. Hur vet han det? Hur kan han veta vad journalister inte hade rapporterat om ifall en bloggare inte berättade om det först? Bloggar kan i diktaturer föra fram åsikter, fakta, händelser och erfarenheter som man inte får del av via traditionell media. Bloggar kan i demokratier föra fram missförhållanden och erbjuda vinklar som någon annan inte har skrivit om. Sen är det klart att man alltid kan påstå att om inte en bloggare hade skrivit om det, så hade någon journalist säkert gjort det lite senare.

Ett tredje citat; "Bloggarna fyller utan tvekan en funktion för många människor, men den funktionen har inget med demokrati eller journalistikens kvalitet att göra." Anders Olsson hävdar detta eftersom de mest sökta orden på bloggportalen inte hamnar inom fältet samhällsfrågor, om jag förstår honom rätt. Det resonemanget är lite svårt att hänga med på, men jag hoppar över det och går direkt på bloggens demokratimöjlighet.
Såklart ska man inte överskatta en bloggs demokratipåverkan. Men som bloggskribent har man via sin blogg tillgång till ett forum där man kan publicera mina åsikter om det är viktigt för en att visa dem för andra människor. Och man kan göra det snabbt. Man behöver inte ta omvägen om traditionella papperstidningar och hoppas på att någon av dem ska vilja publicera något från en okänd person. Och man har chansen att bli läst. Av många. Och om man blir läst av många har man större chans att bli publicerad någonannanstans.
På det här sättet kan bredden på debattörer och sakfrågeexperter bli större. Det kommer att finnas ett större urval personer att välja på till tv-sofforna eller DNdebatt eller andra traditionella fora för rikstäckande (nåja; men möjliga rikstäckande) diskussioner.
Sen är det så här, att bloggandet är fortfarande ganska nytt för oss som uttryckssätt. Och demokrati tar tid. All utveckling av demokrati tar tid. Att kanalisera samhällsengagemang på nya sätt tar tid. Att vinna gehör för det tar också tid. Därför är det alldeles för tidigt och snudd på omöjligt att veta på vilka sätt bloggar och demokrati kommer att ha med varandra att göra i framtiden.