så gott som klart

”Är det så här det känns?” mailade jag uppgivet till min författarmentor igår. ”Ja”, svarade hon lugnande och bekräftande, och la till ”kisa lite mentalt”.

”Premiärnerver”, skrev min förläggare när hon hörde att jag mailvägen hade textvåndats till min redaktör (som lugnande svarade ”Helt normalt och jättevanligt.”)

Nu är det alltså dags. Nu ska manuset iväg på tryck. Och det enda som jag förmodas ha synpunkter på i den här sista vevan är direkta felaktigheter.

Nu måste jag alltså bestämma mig för att mitt manus är färdigt. Lägga alla planer om kompletterande texter och ändringar åt sidan. När det väl är oåterkalleligt för sent tror jag att jag kommer att vara lättad. Det är väl bara nu, de här dagarna, när jag ska gneta igenom texten ännu en gång, när jag måste möta alla mina formuleringar för jag vet inte vilken gång i ordningen som det är lite jobbigt.