tisdag 29 januari 2008

Melker - ett utslag av författarömhet

När man i en argumentation använder exempel för att förstärka en teori, vinner man på att använda exempel som håller.

Den som påstår att Astrid Lindgrens sätt att beskriva Melker i Vi på Saltkråkan är ett utslag av kvinnlig härskarteknik har knappast övertygat mig om att han har något att komma med. (Pär Ström i en intervju av Niklas Orrenius i Sydsvenskan, söndag 27 januari)

Melker, som är en så kärleksfull pappa och varmhjärtad människa! Snacka om positiv förebild! Men det handlar tydligen om att Melker är mänsklig och dras med vissa tillkortakommanden (att råka salta den kokta fisken för mycket verkar till exempel vara ett provocerande tillkortakommande). Ja, det där utbrast jag förvånat i skrift om på Sydsvenskans kultursida idag.

Jag vet inte hur stor del av Astrid Lindgrens produktion debattören Pär Ström har läst, men det verkar ha gått honom spårlöst förbi att det vimlar av fantastiska killar och män i hennes verk. Emil, med sitt civilkurage, som bjuder fattighjonen på tabberass. Mio, som modigt kämpar mot en diktator. Madickens pappa som drivs av socialt patos både i arbetet och privatlivet, och därtill bemöter alla människor - barn och vuxna - med stor respekt. Den här uppräkningen kunde bli lång, men ganska tjatig, eftersom den är så självklar.

Självklart är också att det i en författares samlade produktion finns många olika slags karaktärer. Det ingår liksom i författeriet att intressera sig för att skildra olika personligheter. Och så blir det en som saltar för mycket, några som kämpar mot ondska och förtryck, någon som är en helt vanlig skolkille, någon som är rätt så ensam och ledsen och en massa, massa andra.

7 kommentarer:

Anonym sa...

Jag är man, jättemycket man, och jättenöjd med det. När man formar sin mansroll söker man förebilder. En av mina finaste förebilder har varit Melker. Kanske inte händig med det praktiska, men en man med fantastiska kvaliteter; kärleksfull, empatisk och reflekterade.

Tack för försvaret av min idol!


Göran

PS En fundering: Tror Pär Ström verkligen på det han skriver, eller är det bara ett desperat sätt att höras i bruset

Anonym sa...

Oavsett vad Pär Ström missar och poängterar fick han dig att skriva det första vänliga omdömet om en svensk man jag har läst i massmedia på över tio år. Dvs det första vänliga omdömet som inte haft som huvudsyfte att rikta en medveten tagg i någon annan riktning.

Hur kan det komma sig?

Anonym sa...

Din text var en fin liten text!

Alltså, det är väl snarare vuxna kvinnoförebilder som saknas i Lindgren-böckerna.

Jag blir lite beklämd, faktiskt, att nån som Per Ström, som använder "argument" jag känner igen från fulla bittra tölpar på röjfester, klockan tre på morgonen, får så mycket publiceringsutrymme. Det är ärligt jättekonstigt.

Anonym sa...

Hmm, jag tror inte Pär skriver sina inlägg nyss hemkommen från festen innan han däckar, så det är nog inte det.

Själv säger han att samhällsdebatten varit alltför skev och ensidig under en längre tid och att detta behöver justeras. Han säger också att han får många mail från personer som känner igen sig i det han säger.

Men visst, fulla bittra tölpar som vill diskutera klockan tre gör ingen glad.

Vuxna kvinnoporträtt hos Astrid Lindgren..hmm det är väl Katla då... haha ...hrm.. nej men har inte Lotta på bråkmakargatan en snäll men bestämd mamma?

Men seriöst, Astrid Lindgrens böcker har en hel uppsjö av vettiga och mer eller mindre kavata flickor, från Pippi till Ronja, och det är barnböcker vi talar om. Om du kritiserar Astrid för att brista på kvinnoporträtterandet är du nog ute på rätt tunn is.

Om isen knakar under Pär? Jo det gör den ju, men mest pga form & dålig rutin.

Men hur konstigt är det att tex Schyman får så mycket uppmärksamhet som hon får? Är inte hon "the nag-queen of Sweden" så säg?

maruschka sa...

Jag blir nyfiken på alla som skriver här då formuleringsförmågan faller mig i smaken, men varför är nästan alla anonyma?....

Charlotte W sa...

Ström hade ju också kunnat reflektera lite över är att Melker liksom alla andra Lindgrenfigurer skildras liksom ur ett barnperspektiv. Och vad är roligare för ett barn än när de stora och mäktiga vuxna blir lite larviga och hjälplösa och taffliga såsom Melker ibland? Barnen får vara lite överlägsna.

Kanalisera sa...

Pär Ström gör mig ledsen ända in i märgen. Visst finns det områden där kvinnor har mer makt än männen (t.ex. barnomsorg) men att försöka uppnå jämställdhet genom att trycka ner kvinnor är helt fel väg.

Jag blir glad när män kräver halva föräldraledigheten och kvinnor samma lön. Det är en mer positiv och effektiv väg, än den Pär Ström slår an.