Till våren, ännu en gång

En läsare som följt mig genom mina olika bloggar hörde av sig i januari och bad om ett gammalt inlägg i repris. Inlägget är ett öppet brev till våren som jag skrev för ett par år sen. Med anledning av snöovädret igår finner jag - trots solsken och smältväder idag - att inlägget möjligen är aktuellt i år också. Så sent som i söndags trodde jag annars att våren var här. Nåväl. Här är i alla fall det öppna brev med en vädjan till våren som Maddan bad om. Att Maddan hörde av sig redan i slutet av januari och önskade vår, är lätt att förstå om man läser hennes mail (se nedan). Hon är en inbiten trädgårdsfantast som gläds åt varje vårligt framsteg: (och på den tiden jag skrev i min trädgårdsblogg bidrog Maddan med flera berättelser från sin trädgård)

Hej!

Det var verkligen längesedan jag skrev till dig och fast vi inte känner varandra, borde jag skrivit för ett tag sen.

Sen jag fick din bok, har den valsat runt bland släkt och vänner, men nu har jag äntligen fått tillbaka den igen och det påminner mig om att jag har ett bekännande (som samtidigt är ett önskemål, hur det nu kan gå ihop)

Såhär:

I första bloggen skrev du en gång ett brev till våren. Det var ju på den tiden du var anonym, men jag tyckte texten var så bra att jag jag helt fräckt kopierade den till ett vanligt word.dok. och satte främst i min receptpärm. Visserligen har ingen sett det och det går inte att härleda texten till dig heller, men jag vill ändå säga det. Det är en sån pärm med en plastficka på framsidan, så varje gång jag sätter in något nytt eller tittar i den, läser jag brevet. Det är så otroligt bra!

vilket för mig till önskemålet:

Nu vet jag att detta är i tidigaste laget, men skulle du inte kunna lägga ut den texten igen när det börjar dra ihop sig, så att våren inte glömmer i år menar jag? Det vore ju förfärligt om det ska bli som förra året...

Jag var ute i min kolonistuga i helgen och såg att en sorts snödroppe och 2 vintergäck blommade! Det värmde lilla hjärtat och jag rensade lite med fast jag inte borde, men det var magiskt väder. Visserligen mulet och lite dimma, inte alls så soligt och fint som i lördags, men när jag kom dit var det endast 4 bilar på parkeringen och precis lugnt.

Det var så stilla i luften att tystnaden liksom dånade inuti huvudet...inte en människa mötte jag och det var helt underbart, precis som att jag var i en helt egen värld utan någon som helst kontakt med "utanför".

Ville bara säga dessa ord...

Ha det fint