tisdag 27 maj 2008

om att ha en begränsad relation till Astrid Lindgrens verk, eller ingen alls

Det finns väl inte en journalist som har intervjuat någon ALMA-pristagare utan att fråga om just den författarens relation till Astrid Lindgren.

Sonya Hartnetts svar har varit allt annat än plikttrogna. Och med hennes uppfriskande uppriktighet framstår frågan nästan som irrelevant. Eller åtminstone som just plikttrogen. För vad spelar det för roll? Varför vill vi så gärna veta det? Varför kan de inte bara få frågan vilka barnboksförfattare som betytt någonting för dem? Tillfrågas spanska författare om deras relation till Cervantes när de får Cervantespriset? Eller svenska författare om sin relation till Selma Lagerlöf när de får Nils Holgerssonplaketten?

Min beundran inför Astrid Lindgren är enorm. Och jag är övertygad om att hon har haft en väldigt stor betydelse för många; barn; vuxna; barnboksförfattare.

Men ändå nästan pinsamhetsvrider jag mig när frågan ställs. För i frågans formulering finns som en tyst förväntan på ett svar formulerat som en hyllning av vår fantastiska Astrid Lindgrens litterära betydelse.

Astrid Lindgren behöver inga artighetssvar eller plikttroget tillyxade hyllningar. Det är okej om inte all världens barn- och ungdomsboksförfattare har läst henne eller tagit intryck av hennes böcker.

1 kommentar:

Anonym sa...

Hej!
Det där är ett viktigt ämne du tar upp, för som författare (särskilt som ännu opublicerad sådan) kan jag ibland låta mig nedslås av tanken på att jag inte har läst världens alla böcker, inte ens de tusen mest berömda (om det finns någon sådan lista). Fast de sjävpålagda eller utifrån kommande "kraven" på att en författare "skall" ha läst både det ena och det andra, är nog ännu högre för etablerade författare än för en sån som jag. Ja, din text är viktig för att man som författare inte skall plågas av låg självkänsla. Vad spelar det för roll om man ännu inte har läst alla de "rätta" böckerna? Från det att man föds matas man med det skrivna eller sagda ordet i oerhörd mängd genom människor, tidningar, tv, radio, böcker, skivor, filmer et cetera. Och om man har sett filmen, men inte läst boken, skall man behöva lida för det? Jag läser böcker, men jag har bara bläddrat lite i "Iliaden" och "Odyséen". Språket känns mig tungt. Jag har läst Shakespeares "Julius Caesar", men inget av hans övriga alster. Är jag en dålig människa därför? Jag har fått svaret.
Tack för din text!