Jag läser i en bok att stress är förödande för kreativiteten. Jag är benägen att hålla med. Förödande är förresten mitt ord. "Har negativ inverkan" stod det i boken. Folk kan tro att de blir mer kreativa under tidspress, men blir det inte. Utom i ett undantagsfall. Vilket det var kommer jag inte ihåg just nu för jag var så trött när jag läste det att det inte sorterades in i minnet.

Jobbeffektivitet är en sak att upprätthålla. En stadig skrivkurs en annan.
Men hur som helst kom jag på en ny romanidé i söndags morse. Så förutom ett litet bilderboksmanus som jag har planer på att fixa med, så ser jag fram emot att sätta igång med ett helt nytt projekt. Och projekt är förstås ett förödande ord att använda om skönlitterärt skrivande. Projekt är ett förödande ord att använda om all verksamhet.

Den nya romanidén är jättehemlig och handlar om en slags tillvaro i vår verklighet som inte finns men skulle kunna finnas. Fast på ett symboliskt plan kanske den finns. Ungefär så.