mail med mera

De senaste veckorna har jag varit lite tankspridd. Därför har jag hela tiden tänkt att det är bäst att jag stannar upp och fokuserar varje gång jag gör något sånt där som typiskt kan bli fel annars. Så jag ser efter att båda vantarna är med på morgonen, jag kollar att mobiltelefonerna är i handväskan, memorerar var jag har nycklarna, skriver upp allt jag behöver komma ihåg i almanackan och jag ser upp så att jag inte råkar skicka mail eller sms till fel person. Uppmärksamt har jag studerat mottagarfältet innan jag tryckt på skicka. Nästan hela tiden vill säga. För det kommer tydligen ändå dagar när jag liksom inte är så fokuserad just i sändningsögonblicket. Eller så slappnade jag av när rätt persons namn stod i sändfältet.

För här tror man alltså att man levererar ett mail till en person. Man klickar på namnet och ser att rätt namn kommer i rätt ruta. Men i själva verket mailar man till ytterligare en person utan att man vet om det. Med mailet följer en hel gammal mailväxling. Den tredje personen skickar ett svar till oss båda. Hon hade läst brevväxlingen med stort intresse svarade hon.

Jag för min del läste hennes mail med stigande förvåning och var just på väg att knattra iväg ett mail till den avsedda mailmottagaren där jag försökte fråga honom lite artigt nyfiket hur det kom sig att han levererade en hel gammal brevväxling till en tredje person, när jag insåg att det var bäst att jag kollade först så att det inte var min fadäs. Och det var det alltså.

Just nu ifrågasätter jag därför starkt att någonsin skicka mail där gamla mail finns kvar inundertill. Jag som alltid tyckt att det var så bra. Ja, utom den gången jag råkade skicka ut ett mycket privat mail från en kompis inklistrat långt inunder till en massa yrkesbekanta.

En kompis till mig råkade trycka reply all när han skulle svara på ett jobbmail jag hade skickat ut. Fast han svarade inte på jobbmailet. Han skämtade en massa om mer privata angelägenheter istället. Hans angelägenheter, vill säga, så mycket det nu är angelägenheter när det är skämt.

Det finns massor med avskräckande historier. Det här hände aldrig på papperspostens tid. Eller gjorde det det?