Visar inlägg med etikett prosaisk klagan. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett prosaisk klagan. Visa alla inlägg

tisdag 18 mars 2008

att hylla naturen


Hylla naturen
. Det är budskapet på omslaget till den stora varuhuskedjans stora reklambroschyr för mars månad till sina klubbkunder.

Närmare bestämt föreslår den stora varuhuskedjan att man ska hylla naturen genom att köpa kläder av konventionellt odlad bomull och andra konventionella produkter hos dem.

När jag läser Ingrid Sommars recension av boken Grön design slår det mig ännu en gång hur fullkomligt hialöst, för att använda ett skånskt uttryck som är passande i sammanhanget, det är att göra reklam för konventionellt producerade kläder och samtidigt ens våga andas om att man hyllar naturen. Om etiska skäl inte får en att avstå från att göra en sån makaber koppling så borde marknadsföringsmässiga skäl få det. Ingen bra PR.

Att hylla naturen är inte att förgifta den. Så stora varuhuset, ni får bakläxa. Bakläxan är att göra ny reklam om att hylla naturen och då med ett ekologiskt sortiment, eller en antireklam om att förstöra naturen och då med konventionellt sortiment.* Vilket väljer ni?


* Om ni väljer det sistnämnda är ett resurssnålt sätt att helt enkelt byta ut rubriken "hylla naturen" till "förstör naturen" eller "dissa naturen", så kan ni behålla resten av broschyren i stort sett som den är.

onsdag 4 april 2007

sommarvibbar

Jag är projektanställd. Känner knappt till någon annan arbetsform. Det vill säga; jag vet att de existerar. Men ett kontrakt som det står "tills vidare" på har jag inte skrivit under sen jag var 20. Nu har jag kommit upp i den åldern när jag gärna skulle vilja kika lite närmare på papper med såna slags formuleringar, och det ska inte mycket till för att jag med glädje skulle sätta min namnteckning på ett sånt A4. Men det är som om man liksom är mer lockande för nya projektanställningar än för fasta arbeten när man redan är en gammal projekträv. Eller så har det nåt att göra med att min kompetens inte precis brukar omsättas i fasta tjänster så vidare ofta.

Vid den här tiden på året brukar jag fantisera om särskilt en aspekt som hör fasta anställningar (eller minst ettårslånga projektanställningar för den delen) till: Att kunna planera sin tid. Bland annat sin semester. Att veta att man kommer att kunna ta semester. Att slippa ta ut alla sina semesterdagar under projekttiden för att arbetsgivaren inte har råd att ge dem i efterhand. Ett sånt slags jobb längtar jag efter.

Så om du som läser det här är arbetsgivare och har ett schysst* jobb till en schysst projektledare i samhälls-eller kultursektorn, så är du varmt välkommen att höra av dig! ;)

* förresten, det behöver inte vara schysst, det räcker med jobb, bara det är betalt ;) (och att semestermöjligheter redan i sommar ingår)