Jag kan inte förklara, men det är som att få underhållning och livsvisdom samtidigt. Utan att det är ihopsmetat, men ändå hör det ihop. Det är berörande och rörande och humoristiskt och allvarligt och lekfullt och stora gester och eftertryck och en och annan viskning.
Eftertrycket; det är mycket som sägs med eftertryck.
I Heja världen show (just nu på Victoria) tar Bob Hansson och Kristoffer Jonzon ut svängarna så att finstämdhet och burleskhet på något sätt blir lika naturliga delar av showen.
Jag gillar när någonting får vara allting samtidigt. Omedelbart. Eftertänksamt. Humoristiskt. Känslosamt. Allvarligt. Tramsigt. Djupt.
Och allt är också liksom djupt personligt och mänskligt allmängiltigt samtidigt. Det är snyggt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
.jpg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar